Efter två tunga förluster var behovet av poäng större än någonsin förr, ja t.o.m. större än då BKGB (då BK Linné) säkrade seriesegern i Klass 1, 11-manna, genom Kantiansk disciplin och en sällan skådad italiensk låsning av SEB, vilket den gången resulterade i tre poäng och klubbens andra titel.
Men vi lever inte i historien, gårdagens överstegare är minnen blott och det gäller att alltid kunna leverera nya finter om man vill stanna på toppen. Matchen mot The Rover skulle kräva disciplin och italiensk låsning och så mycket har den gemensamt med den historiska matchen mot SEB, men denna gång blev det bara 1 poäng.
Det kan tyckas torftigt med oavgjort, men låt mig då få påminna om matchens premisser:
Skador, skrikande barn och dåliga kalenderskills dränerade BKGB på sånär som alla talanger, de som återstod var sex tappra, alltså inte ens en full startsjua.
På plats på plan såg vi The Rover värma upp med kvadrat och tvåmål och de var minst, jag upprepar, minst tolv spelare. BKGB kallade snabbt till rådslag och beslöt att anlägga en defensiv italiensk 2-3-uppställning, prioriterat försvar med mittlåsning och sedan blixtkontra när tillfälle gavs. Laget såg ut som följer: I mål, äntligen! Limmet Himself, backpar Hartis och Pirre, mittlås Steffe, Pöta, Yffe – en man kort, men på pappret väldigt talangfullt.
Matchen började bra, mittlåset fungerade och BKGB tvingade ut The Rover i fruktlösa försök på kanterna. BKGB hushöll med krafterna, bidade sin tid, lurade i vassen och kontrade sedan effektivt och lyckades under de första tio minuterna skapa flera farliga situationer genom ett blixtrande kombinationsspel.
Så i 11e minuten rycker Yffe (trots pingislunga och tejpad fot) loss från sin bevakare och driver med vingliga kliv bollen mot mål. Han passerar smidigt ytterligare en försvarare och har nu bara målvakten kvar att överlista, då! som en ung Jocke Björklund kommer The Rovers libero glidande över straffområdet, kapar Yffe (dock inte hårt, men ändå spelare före boll) och domaren pekar på straffpunkten.
Yffe, nu totalt slut efter den tunga trettiometersrushen lämnar över straffen till Steffe, som för dagen både känner sig och ser het ut. Alla vi som följt klubben under årens lopp vet ju att Steffe har en förkärlek för att slå straffar med en vänster yttersida, och han gjorde inte heller denna gång någon besviken: målvakten ner i sitt vänstra hörn, straffen högt i nättaket - 1-0!
Besvikelsen hos motståndarna var tydlig, men de lyckades inte skapa några farligheter och i stället var det, utifrån undertecknads opartiska synvinkel, BKGB som hade greppet och bl.a lyckades de sticka upp med ett par fina snett-inåt-bakåt-försök, dock ock dessa resultatlösa.
När så halvleken gick mot sitt slut slet The Rover hedervärt till sig en hörna. Ballongen kom makligt inseglandes och Yffe mötte den med knät och skulle sedan lugnt och elegant lägga den vidare till Hartis (ingen stress här inte). Men ack så snål passningen blev, Hartis tvingades till en snabb rensning, vilken i sin tur studsade mot ett The Roverben och sedan via flipper in i mål. 1-1 och halvtid.
Andra halvlek blev mycket lik den första. BKGB låste och lyckades faktiskt också stundtals pressa The Rover, men sista passen smet förbi, skottet slank tätt utanför, nicken strax över...ja ni vet hur det är ibland. The Rover lyckades i slutet skapa en farlighet, en slumpboll som damp ner och skarvades tätt över, men annars måste nog undertecknad, återigen från sin opartiska synvinkel, säga att BKGB hade greppet.
Matchen slutade 1-1 och med tanke på omständigheterna får en poäng ändå ses som en liten bragd – att med sex man bemästra tolv, det är det inte många lag i världen som klarar.
Matchen gav en hel del positiva signaler och för framtiden tar vi med oss följande:
det oerhört disciplinerade positionsspelet (en skön konst i sig), Limmets perfektionistiska målvaktsspel och ett försvar i världsklass, där Hartis för kvällen suveräna förmåga att väga brytning mot att backa hem var som i sagorna. Och vi minns, med samma lycka som barndomens ändlösa sommarlov, den italienska låsningen och de blixtrande anfallen.
Dessutom tar vi med oss ölen som The Rover överräckte före avspark och tackar dem för god match och stort sportsmannaskap.
På måndag möter BKGB tabellsjuan BK Hjortklövern och det blir ännu en tuff match, men med kniven mot strupen spelar BKGB som allra vackrast.
= Forza BK Glenn Bengtsson =
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar