BK LiNNÉ vs Seger Bois 0-3

Mycket talade för de spelsugna talangerna: Limmet Himself styrde med hela handen och dirigerade försvaret som en symfoniorkester, Hartman var tillbaka som omutlig och elegant libero, Bautha kommen åter i sin kombinerade dynamo- och delikatessroll och Idolen tillbaka som smidig och tvålfager striker och Idolen Sr stod vid sidlinjen tillsammans med Yffe Sr och Mrs Yffe. Det var Jedins Återkomst på Heden.

Talangerna började bra och ett patentarläge dök upp redan i den andra spelminuten: Idolen vid hörnflaggan, Yffe i bortre delen av straffområdet. Det gick ett sorl av igenkänning, förväntan, spänning och glädje genom publikhavet vid sidlinjen.

Idolen tog sats, lade an och smekte bollen i en utåtskruvad bana mot bortre stolpen samtidigt som Yffe tog en löpning mot främre, fick med sig sin bevakare, trippade sedan bakåt och skapade sig en yta på ett sätt som självaste Inzhagi hade gråtit av lycka om han ens hört talas om det.

Bollen kom i en perfekt båge, Yffe gick upp (hans spänst uppmärksammades t.o.m av Steffe, som ju själv har en omvittnat god spänst), tänkte rätt och nickade nedåt men, men, men! istället för studs i marken och upp i nättaket blev det studs på egen axel och tätt utanför.
Yffe tar fullt ansvar och kan endast sorgset konstatera att han sällar sig till säsongens trista tradition av målsumpning.

Efter detta följer ett märkligt skådespel. Den första halvleken är jämn och tämligen välspelad, men ytterst få målchanser uppstår. Den enda kommer från Seger Bois och resulterar i 0-1 och återigen har talangerna hamnat i underläge pga av den egna oförmågan.

Den andra halvleken blir ett än märkligare skådespel. Trots ett lösigt joggartempo (trots att Bautha stiligt och rättmätigt vid flera tillfällen visar stort BK Linnéhjärta och uppmanar talangerna att löpa, löpa, löpa) skapas målchanser på löpande band.

Idolen skjuter en, två, tre, fyra gånger: stolpe, ribba, kryss, räddning. Yffe skjuter en och två gånger, tätt utanför och räddning och klackar sedan som Zlatan när han blev capo cannoniere 2009, men Segers målis räddar liggande med en hand.

Pöta skjuter i insida stolpe (bollen var nog faktiskt inne, men studsar ut utan att domarn ser). Lill-Damma avfyrar en och annan rökar, Stor-Steffe likaså, men det är som förgjort, Seger Bois' eminente keeper, samt hans pålitliga stolpe, ribba, kryss, gäckar talangerna som Moriarty gäckar Sherlock Holmes.

Under andra halvleks sista sju minuter vaknar plötsligt BK Linné och lyssnar till Bauthas rop. Tempot höjs, viljan och hjärtat hos var och en av spelarna når nya, vackra nivåer och än mer möjligheter skapas. Dock utan att bära frukt, talangerna upprepar vad som ovan beskrivits medans Boisen spelar smart och kontrar in två mål i andra halvlek. Ridå och godnatt.

Videon nedan är både en hyllning och en tankeställare, men, och jag säger men! drömmen om medalj lever vidare!