BKGB - The Rover 6-5. 31/08/2009

Vi börjar dagen med en hyllning:

Lång, tung, kvickfotad målmaskin... Vem passar in på beskrivningen? Gemene man skulle i nio fall av tio svara Zlatan, men lägg till Korpen Klass 3C och svaret blir ett annat: Limmet Himself!

Nu kanske ni, BK GBs hängivna tifosi, förvånat undrar: är inte Limmet vår eminente keeper? En och densamme är svaret, Limmet Himself är namnet. Samma snabba fötter blixtrar i benparader och chippar kyligt ner i bortre; samma långa lekamen plockar ner inlägg och nickar i nät; samma tunga tyngdpunkt står trygg mellan stolparna och sätter axel mot axel i den höga pressen. Tre mål med mersmak, mannen är ett fenomen.

Några ord om själva matchen:

BKGB ställde upp med Yffe som keeper, en rockad pga förkylning. Hartis, aka Hartman The Hingst (se broräcken och gångtunnlar i de södra förorterna, där HTHs tag sitter som hällristningar från en svunnen högstadietid), axlade den så viktiga libromanteln; Rolle, Bauda och Damma agerade mittlås (och det är en ren fröjd att se deras graciösa rörelseschema på plan, som balettdansörer styr de spelet - något som också skulle upprepas följande vecka i matchen mot Bk Hjortklövern - och de tre känns nu som en i det närmaste perfekt mittfältsensemble). På topp ställdes den förlorade sonen Reppe tillsammans med Limmet Himself - 'a match made in heaven', som jänkarna säger. Steffe, poängligaledaren från Långedrag, anslöt strax efter avspark och började således matchen på bänken.

Det nu patenterade 1-3-2-systemet bar ganska omedelbart frukt, men före skörd chockades dock brassespelsbönderna av 0-1 i matchens första anfall. The Rovers hårdskjutande bomber slank obevakad upp i slottet och borrade (den lite väl lätta) läderkulan djupt in i bortre krysset.

Man manade nu till skärpning i BKGBleden, och som de skärpte sig. Bollen flöt som tiden själv runt talangernas fötter, anfall på anfall radades upp; den höga pressen och offensiva intensiteten gav ingen ro åt The Rovers, inte alls oävna, lagbygge och när det båstes för halvtid kunde vi skriva 4-1 till BKGB.

Så skedde det som inte får ske: talangerna blev loja, bollen rullades runt i laget utan mål, utan menig och så, efter knappt 10 minuter stack The Rover upp i en kontring och pricksköt in reducering till 4-2.
Oro och missmod spred sig, trots fansens (Beijder, Janne och Stor-Yffe) sånger från läktarn och med fem minuter kvar att spela stod det nu 5-4 till BKGB.

Trots det spända läget kändes det som att talangerna nu vaknat och tagit saken i egna händer igen, men korpen är korpen och en ettmålsledning är en skör blomma.

Så skedde det som ingen trodde skulle ske: Limmet, i sin skräddarsydda targetroll, skarvar ett instick från Bauda. Bollen styr snett-inåt-bakåt och vid straffpunkten dyker Rolle upp. Han laddar, spänner benhinnor och käkmuskler, och för våra inre ser var och en av oss på plan hur bollen kommer att landa på Valand.
Men! likt en hundrameterslöpare som fäller sig över mållinjen i en OS-final, häver Rolle kroppen framåt och pressar lädret stenhårt ner i bortre hörnet (jag tror bestämt det var i stolproten och att The Rovers keeper fick en lång nagel på bollen) - 6-4!

Matchen var avgjord och den sista minuten skulle bara spelas av. Ändå stack The Rover upp (i ännu ett ögonblick av lojhet och det är dessa ögonblick som måste motas, likt Olle i grinn, om det ska bli något av säsongen -09) och hängde in en tröststrut, men dessvärre, för dem, dessbättre för oss, var det inget strössel på den.

Domaren blåste av matchen och slutställningen skrevs till 6-5. Tre viktiga pinnar för talangerna i BKGB, kampen vid streckets omedelbara närhet är nu förhoppningsvis över och istället hägrar nu kampen om Stora och Lilla Silver.

Några ord om laget:

BKGB har nu nått en hög grad av skönhet i sitt spel och det bådar gott för fotbollen, det bådar gott för envar, det bådar gott för världen och Heden har nu i sanning åter klätts i brassefärger - Grattis Göteborg!

= Forza BK Glenn Bengtsson =