Det ska sägas att det trots spända vader och pingislungor fanns en hel del boll i talangerna, trots det långa vinteruppehållet.
BKGB ställde upp med den på pappret intressanta 2-1-2-1-uppställningen med Hartis och Reppe som backjättar, Ale-Pöta (som bar på ett stort favorittryck efter att förra året ha vunnit både Poäng- och Assistligan, samt delat titeln som Skyttekung tillsammans med den numera förlorade sonen Lill-Pöta och den fotrehabiliterande Yffen) som navet, Steffen och Bauda som inner-yttrar och Klimpinho uppe på sniken.
Lars Limmet Bengtsson saknades i målet och Damma kammade luggen bakåt för lagets skull och klev in mellan stolparna.
Det hela började bra, Yffe och den gamle måltjyven Bejder stod på kanten och coachade, elegant matchande varandra i likadana rockar och scarf - stiligt, var reaktionen från hemmapubliken. Ute på plan såg det också bra ut till en början. BK Glenn Bengtsson tog genast tag i saken och började på sedvanligt manér (hemmapubliken har ju i flera säsonger skämts bort med ett mycket vackert spel) rulla bollen efter backen. Ale-Pöta fann sig väl i rollen som nav och fördelade elegant bollar hemåt, bakåt, vänster, höger och växlade framgångsrikt position med den offensive mittbacksgiganten Reppe.
Höjdpunkter:
I 5:e minuten hittade Ale-P Botha med en lång cross på ytan, den senare drev framåt med snabba fötter och slog ett klassiskt snett-inåt-bakåt, vilket Reppe mötte på volley – strax utanför.
12:e minuten, Klimpinho möter ett uppspel och lägger enkelt tillbaka till Ale-P, som sedan smidigt lägger lädret till rätta, sträcker ut sin fulla benpotential och avlossar ett mäktigt skott som smiter en ynka millimeter över ribban (dock träffar Ale-P en röd Peugeot Partner på parkeringsplatsen).
17:e minuten, drömsamarbete mellan Klimpinho och Steffe på vänsterkanten (minst tre väggpassningar!) och den förre chippar känsligt över målvakten, men! FC Gyllene Prags keeper har längre fingrar än Klimpinho räknat med och bollen tippas till hörna.
Bollinnehavet i första halvlek var i storleksordningen 90% - 10%, till BKGBs fördel, men icke desto mindre lyckades FC GP skaka fram en målchans. Man överlistade Damma i målet, men som en fantom skyndade Hartis till undsättning och räddade på mållinjen.
Andra halvlek.
På det hela taget såg andra halvlek ut som första ända tills följande hände:
FC GP vaskar i 12:e minuten fram en hörna (hur det gick till vet ingen idag, de hade endast haft ett enda anfall och det bröt Hartis med en klassisk och mycket vacker sätta-sig-i-saxen) och en hög ballong dimper in i straffområdet.
Som förväntat nickas den undan utan problem, men vad talangerna i BKGB inte hade räknat med var att FC GPs centerhalv hade en så mäktig bringa att han helt sonika sög in lädret, lät det falla lugn mot vänsterdojan och sedan retfullt rullade in bollen i bortre, o-1!
Vad som sedan sker är redan en klassiker:
De två coacherna manar på talangerna (fortfarande perfekt matchade i grå rockar och scarf) i BKGB och de vaknar till efter att ha sett lite loja ut och mönstrar en massiv offensiv.
Reppen flyttar upp på topp och jagar frenetiskt som vore det potatisjoggen; för frenetiskt visar det sig och Rrr sträcker sig, byter med Klimpinho, BKGBs nickspecialist som avlöst Damma i målet och drar på sig den blå träningsoverallen av märket Uddeholmsbolaget, en gång buren av Yffens farfar.
En IFKsupporter, just kommen från derbyt där Kamraterna slog Sällskapet med 3-0, sällar sig till hemmafansen och utbrister: "Om det finns nån jävla rättvisa på Heden så ska bolljäveln in i nätet. Fy fan!"
BKGB pressar på och strax efter ett fint avslut i gaveln som signerades firma Botha/Ale-Pöta, slår FC GP en lång lyra upp i plan. Som siste man möter Reppe, fortfarande iklädd Yffens fafars träningsoverall, bollen med huvudet.
Men ack, mannen, myten, Vårgårdasonen kommer fel och missar bollen. FC GPs gänglige striker fiskar påpassligt upp den förlupna bollen och sprintar mot öppet mål. Reppe sträcker efter hack i häl, men tvingas haka upp sin motståndare för att riktigt hinna utföra den suveräna glidtackling som räddar bollen på linjen och domaren dömer straff och frilägesutvisning.
In i mål kommer nu Andreas Harald Hartman och får sekunden senare se straffen flyga två kilometer över högra krysset. 7 minuter kvar, underläge 0-1 och en man mindre, redan en klassiker som sagt.
Luften i lungorna är slut och vaderna krampar, BKGB går nu på rent adrenalin. En hörna pressas fram, lyran kommer, Steffe nickar och Klimpinho likaså, och som han nickar, ITmiljardären från Majorna, rätt upp i nättaket - 1-1!
"Nu sätter vi tvåan också!", skanderar fansen och BKGB forsätter sin intensiva press och vädrar rättvisans ljuva doft. FC GP är nu så panikslagna att de också drar på sig en utvisning i ren panik och förvirring.
2 minuter kvar: Pöta till Steffe, Steffe till Pöta och tillbaka igen - MÅL! 2-1 tror alla, men domaren vill annorlunda, han har hittat en ojusthet som föregick målet och dömer frispark, dock till BKGBs fördel och alldeles på gränsen till straffområdet (här hade man ju önskat att domaren valt att ge fördel av bollen istället, men sådan är fotbollen).
FC GP ställer upp en mäktig mur, men Damma stegar orädd upp ansatsen och slår till. Bollen går i en perfekt topspinnbåge över muren och i mål? Nej, den klåfingrige keeperns långa fingrar är där igen och styr bollen till ännu en hörna, dock resultatlös.
I sista minuten:
Botha nere i eget straffområde och vinner förtjänstfullt bollen tillbaka och bäddar för ett sista anfall innan domaren blåser i pipan. Då ropar någon (antagligen en agent för det försåtliga FC GP) "Spela hem". Botha tänker att rösten låter välbekant (och alla andra också) och spelar därför hem, men där finns ingen vän utan den gänglige strikern från FC GP och det blir ett enkelt jobb för honom att rulla in slutresultatet 2-1 – precis som i människans alla problem är dålig kommunikation roten till det onda.
Det var inte rättvist, det ska sägas. BKGB visade prov på fint passningsspel och hade bollen i princip 37 av de 40 matchminuterna, men den extra skärpan fattades denna afton:
Aggresiviteten och hungern framför mål, allt för många bollar dansade ensamma på FC GPs mållinje; den tid och det utrymme som tilläts FC GPs spelare vid 0-1-målet var också ett prov på passivitet eller kanske snarare mätthet, rost, vilsenhet...men det kommer ska ni se!
En ytterligare faktor att vägas in är att, förutom Dammas frispark, slog man bort varje frispark och inspark, vilket är förvånande då fasta situationer varit ett av BKGBs (liksom alla storlags) främsta vapen.
Vi tar med oss det vackra spelet och den starka inställningen att försöka vinna matchen - hela vägen in i kaklet tills domaren blåser (som alla storlag avgör BKGB ofta i matchernas slutskeden).
Vi tar också med oss Yffes farfars träningsoverallsjacka och konstaterar att gammal är äldst.
En förlust och en sådan gruvlig orättvisa som denna måndagsafton materialiserade sig på Hedens konstgräs föder dock ett hopp: det kan bara bli bättre och det krävs en underdogens hunger för att klara den så svåra femte säsongen.
Vi kan fortfarande vinna serien.
= Forza BK Glenn Bengtsson =
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar