BKGB - Viveka 4 - 2

Prolog:

En slöja av oro låg över heden; långa skuggfigurer flackade kaotiskt över det torra gruset; skymningen kramade det sista ljuset ur solen och det enda de visste, det var att om framtiden skulle rymma något hopp, kunde de inte lita till gamla lagrar.

Första halvlek.

Klockan slog 21:45, den gamle mannen blåste i sin gälla pipa och kvällens startsjua, Limmet, Hartis, Pirre, Damma, Yffe, Bautha, Klimpén stod redo på Hedens konstgräs. Kanske var de dock inte så redo som de själva trodde, då matchens första halvlek blev en märklig scen att skåda. Återigen slets BKGBs talanger isär i sin iver att anfalla, avstånden växte och planen blev till ett okontrollerat inferno, där Vivekas eviga långbollar ven som kometer genom luften. 

BKGB försökte få till stånd någon form av organisation och lyckades i korta sekvenser - som ögonblick i en evighet - väga, mäta och sortera kaoset och krama ur det en smula ordning. Försvaret och de fasta situationerna blev till sist räddningen i den första halvleken, som skrevs till 2-1 och fördel BKGB.

Halvtid.

En momentananalys av matchläget gav följande förslag till åtgärder: 

Viveka hade i stort sett inget spel överhuvudtaget och kunde man bara säkra på djupet när långbollarna kom störtande ner från stratosfären, så skulle matchen vara vunnen.

Avståndet och ytan, dessa två elementära storheter i fotbollens geometri, är nyckeln till ett vackert och effektivt spel. Laget lovade att göra sig kortare, låta bollen röra sig runt obesvärat och på så sätt locka upp motståndarna och därigenom blottlägga ytor för mål och delikatesser.

Andra halvlek.

Det började med en kalldusch - 2-2, och var det målet kom ifrån förstod ingen. Det är nu lätt att tro att detta skulle spridit missmod bland talangerna, men icke - au contrer, mon frer! Som en oas i öknen för den långväga resenären, som en varm choklad en vinterdag, som ett segel vid horisonten för den skeppsbrutne reste sig BKGB mäktigt och bjöd på ett spel vackrare än vad som någonsin skådats på Hedens slitna konstgräs.  

Det var som en sällsam balett, perfekt koordinerad in i minsta muskel och rörelse. Löpningar, väggspel, överlappningar och överhoppningar, skott, nickar, klackar, tunnlar och överstegare, allt utfört med en instinktiv precision och känsla. Publiken längs linjen var nu inte längre vittnen till en match i Korpen klass 3B, de var elever vid Högskolan för Sanning och Skönhet.

Så blåste domaren i sin pipa för sista gången denna afton, siffrorna skrevs till 4-2 för BKGB, men känslan efteråt sträckte sig mot fulländningen, långt bortom tabeller och statistik.

Epilog:

Den klara natten lovade gott, hoppet stod skrivet i morgondagen; en känsla av lugn och förvissning värmde som en trygg famn när de gick till sängs i staden vid havet. 

= Forza BK Glenn Bengtsson =